Dear Diary

Var länge sen nu jag hade tid att sitta helt ensam, bara vara helt ensam. Få tänka och sortera.
Igår var jag ute i stugan hos mamma och pappa, men kände att jag behöve tid för mig själv så jag tog bilen och åkte hem. Lyssnade på musik i bilen och bara tänkte, kunde ha kört hur långt som helst kändes det som!

Livet förändras hela tiden. Inte bara för mig. Det kan man se så tydligt på andra också, men det är väl livets gång.
Jag trodde inte för ett år sen att jag skulle börja må såhär bra, jag hade då tappat hoppet om det mesta. Men så en sommardag förändasdes mycket. Jag hade då pratat med en person någon månad. Och plötsligt visade det sig att den här personen var det jag inte trodde längre fanns. Någon som lyssande på mig, någon som förstod vad jag varit med om. Fick en underbar känsla i kroppen. Kanske hade jag hittat en ny vän om inte dömde mig för det som varit?
Vi pratade i månader, flera timmar per dag och tillslut så började den där vänskapen kännas mer. Men hur kunde det göra det om vi aldrig hade träffats? Men jag kunde inte ljuga för mig själv. Det var bara så det var.
Lite lungt att just denna person satt på andra sida jorden.
Under dessa månader som vi pratade över internet så upplevde vi mycket tillsammans även om det är svårt att förstå. Vi delade en massa skratt tillsammans, seriösa samtal, grät och till och med bara var tysta och låg och titta på varandra genom våra skärmar. Kändes på ett sätt redan naturligt redan då!
Vart jag än var så letade jag undermedvetet efter honom. Var jag på stan så gick mina ögon från gata till gata i hopp om att jag kanske kunde se honom. Men hur? Han var ju på andra sidan jorden. Jag tror själv nu såhär i efterhand att jag önskade så mycket att jag fick träffa honom, den person som fick mig att ändra på mig, fick mig att vilja. Det var stort för mig. Att en person kunde få mig att vilja leva, få motivation till att vilja förändra hela min tillvaro. Vet inte om jag någonsin kan tacka honom nog för allt han gjort.
Visst finns det mycket kvar att förändra för mig, men jag kan inte stressa fram det.

Vi hade pratat många månader och jag hade mått bra så länge nu men så kom det som jag inte trodde. Det låg och vilade bakom hörnet och bara hoppade fram. Och jag började må sämre. Men denna gång så sökte jag hjälp innan det var försent. Jag fick hjälp, vilket var det bästa som kunde hända just då. Jag tog en paus från mina vardagliga sysslor och såg till att var i lugn och ro för att lösa det på bästa sätt.
Åkte till nära och kära för att bara vara. Sen bestämde jag mig. Jag hade ett stor behov just vid detta tillfälle att få vara nära den person som hade hjälpt mig på andra tankar innan.. kände en dragningskraft som var enorm. Jag skulle till honom till vilket pris som helst. Visst så kunde man inte veta hur saker och ting skulle bli när vi skulle ses men någonting inom mig sa att det skulle bli något bra för mig. Jag tvekade inte en sekund.
Men lite "puch" av min kära vän Lisa så bokade jag tillslut biljetten! Då var det nästan klart. Jag hade gjort det.
Fick fin hjälp av mina kära föräldrar. Snart var jag där...

"The greatest things you´ll ever learn is just to love, and be loved in return"