När någon rubbar marken du står på.

Tappar andan. Någon slår mig hårt i bröstet. Någon stoppar in handen där hjärtat en gång suttit och gräver runt. Det svider, det brinner. Känns som när man stöter upp ett sår som just har läkt och det är precis så det är.
Så känns det när någon rubbar den stabila grunden, marken du står på.
När någon som påstår sig älska dig lämnar ut dig inför andra. Det gör så jävla ont. Så fruktansvärt..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0