Jag vill, men kan inte..

Har för mycket att säga att allt bara blir till en ända röra.. Önskar ibland att ni som jag vill ska veta och känna det jag känner kunde på något sätt bara sätta sig in i mina situationer..
Önskar jag kunde berätta för er.. men det ända som kommer är tårar när jag försöker.
♦                                           ♦                                      ♦                                   ♦
Jag åkte ifrån 9 år.. och kom till något helt nytt. Helt ensam. Skönt till en viss del men också jobbigt att inte ha en trygg famn att luta sig mot när man behöver den som mest..
Jag vill prata om det, jag vill, men vågar inte. Vad ska jag egentligen vara rädd för? Jo att folk ska döma mig..
Igen.
♦                                          ♦                                       ♦                                  ♦
Jag mår så mycket bättre här, men jag har mina dagar då jag faller tillbaka i samma tankar som jag hade före jag kom.. och jag vill inte. Vill må bra hela tiden.. Vill inte tillbaka till de där. Jag vet att det bara är jag som kan ändra på det. Och jag ska göra det.. tids nog.
♦                                         ♦                                        ♦                                  ♦
Jag behöver inte detta just nu, så varför ska jag göra det då? Inte så lätt när man faller...
♦                                         ♦                                        ♦                                  ♦
Hittade en låt som jag kände väldigt mycket för. Stämde väl in på en det jag vill säga...

Kommentarer
Postat av: Melissa

Been there done that. Det går i vågor & värst var det efter ca ett halvår. Då hade man kommit över det 'nya&spännande' & började verkligen sakna alla de fina i skell. Men efterhand blir det bättre men jag kan fortfarande toklängta tillbaka & kommer på mig själv med att liksom 'fantisera' & i sinnet göra skell till något bättre än det faktiskt var. Det finns många fina människor där men samtidigt har man inte mycket att hämta där. Jag försöker sluta 'romantisera' hela staden, för vi flyttade ändå därifrån av ett eller annat skäl. & för mig finns det skälet åtminstone kvar. Jag hoppas du blir kvitt vad det nu är du känner som gör dig nere. Skickar en kram från Etuna. :)

2009-10-29 @ 09:33:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0