Dear Diary

Önskar att man kunde öppna upp sig själv och visa sitt hjärta, visa hur hårt det slog eller hur mycket det börjat lysa.

Eller att man kunde överföra känslorna så att den andra personen kunde känna exakt som man själv känner.

Men det ska vara svårt.. hela livet är en prövning. Ett test för att se hur bra vi klarar av allting.

Vissa klarar det galant och andra har svåra hinder på vägen som gör att det går lite sämre.

Jag försöker varje dag intala mig själv att det inte är så lång tid. Men när känslorna inom en sprider sig allt mer och mer får man ett behov av att vilja visa, den personen man känner det för, precis allt.

När jag tänker efter hur jag känner så finns det en del utav mig som bromsar allt det jag känner men en annan bara släpper ut allting.. Jag är rädd för att bli sårad, det är väl de flesta. Men det jag just nu är mest rädd över är att du min vän inte ska få se och känna det jag känner för dig. Känns så långt bort att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

När man träffar en person och blir förälskad så är den första tiden så uppbrusad och speciell. Viktig. Jag vet att våran första tid är speciell. Men jag har för mycket att ge dig för att bara kunna sitta här och säga det i ord. Jag vill visa dig.

Och nu när jag känner såhär, kanske första gången, så vill jag ge upp allt för dig. Släppa allt och komma springandes till dig. Du har fått mig att ändra på mig. Du har fått mig att vilja bli en annan människa. Och framför allt så har du lärt mig hur viktigt det är att vi visar dom vi älskar att vi verkligen älskar dom.

Och därför så vill jag inte sitta här. Jag vill vara med dig, vart du än är.